Har varit på Ekolsunds värdshus och ätit julbord. Trevligt, gott och i trevligt sällskap. Matgästerna vid bordet intill diskuterade julklappar och det slog mig hur all kommers, mer och mer har blivit en del av julen.
Det är årets julklapp, betala för en och få två, det här måste mamma, pappa eller farfar ha. Utan denna makapär kommer barnet ställas utanför gemenskapen osv.
Vad jag stilla undrar är, varför försöker givaren inte se vad mottagaren vill/ behöver ha? Det är ju bara att fråga.

Självklart ska jag inte generalisera och påstå att alla är likadana, men påtagligt många gånger har jag sett vänner få gåvor som de inte alls själva skulle välja. Gåvor som framför allt givaren själv tycker är roliga eller snygga.

Vi kan ta fallskärmshopp som är en dröm för vissa men en mardröm för andra. Husdjur som förtjänar att bli älskade och efterlängtade, inte en tokig 40 årspresent som enbart är till egoistisk "glädje" hos givaren.
För att inte tala om alla dessa "sexiga" underkläder, för vems skull ges de bort?

Självklart ska tacksamheten vara just....självklar och bara tanken att få en gåva gör mig glad.

Att se andras behov och genuint ta reda på vad mottagaren önskar är en god egenskap, så var lyhörd och tänk efter.

Tycker han om att gå på museer även om inte du gör det? Ge ett presentkort på besök, du behöver ju inte gå med.
Tycker hon om att se på hockey men inte du? Köp två biljetter till favoritmatchen och låt henne ta med någon som delar intresset.
Vill barnen ha mer tid med mamma eller pappa, ge dem det.
Vill farmor umgås med sina nära och kära, låt henne göra det.
Vill morfar hellre ha en ask Paradis istället för Alladin, ge honom det.

Lyssna, iakttag och ge en gåva där den som tar emot den är huvudpersonen och inte du.

Önskar er en fin fortsatt kväll