Juldagen som för många är vilodag.
Kylen är full och kraven är få, det finns tid till umgänge eller ensamhet om man väljer det.
Genom mina barn som firade jul med oss på gården, förstod jag att även de planerar in umgänge med andra än familjen, eller om vi vänder på det så har familjen växt.
Familjevännerna vill också träffas i juletid så då fixar de till en julmiddag tillsammans med sina vänner.

Det är en dubbel känsla, eftersom det inte är ofta jag får dem på besök till gården och därför gärna hade haft dem här några dagar till ( och detta säger jag utan martyrskap)

Samtidigt tilltalas jag väldigt mycket av tanken på att vidga begreppet familj.
Att familjen är de som jag av fri vilka umgås med, oavsett blodsband.
Tittar man historiskt kan man se begreppet familj ur fler synvinklar (och nu lånar jag återigen lite text från Wikipedia)

Inom den biologiska systematiken är en familj en undergrupp till en ordning, och består av ett eller flera släkten, vilka i sin tur delas in i arter.
Det här är ett enkelt sätt att se släktskapet mellan det levande, ex genom DNA
Begreppet familj inom sociologin en grupp av individer i ett hushåll som förenas genom släktskap. Detta släktskap är ärftligt, men kan även utsträckas till att omfatta juridiska förhållanden, som till exempel giftermål, partnerskap eller adoption.
Många menar att familjebegreppet endast omfattar blodsband, medan en del antropologer argumenterar för att blodsband bara ska förstås metaforiskt, eftersom det i många kulturer är andra kriterier än genetiska band som definierar familjeförhållanden.

Det är den ovanstående sista meningen som jag härrör till i begreppet familjevännerna.

Men vad är då en vän?
En människa som bara finns, oavsett vad som händer? En människa som ställer upp i vått och torrt? En människa som du kan anförtro alla dina tankar och hemligheter?
Ofta beskriver man en vän "som jag kan ringa, när som helst på dygnet", men är det det största tecknet på vänskap?

Ser jag till mig själv har jag vänner som är som syskon gällande begreppet, att alltid finnas där.
Men om jag känner efter och verkligen ställer mig frågan, hur är en riktig vän, minns jag texten på ett kort jag fick av min mamma för länge sedan.
"Du ska veta att det finns en som älskar dig som du är",
och så är det, känslan och vetskapen om att vara älskad för den man är, trots fel och brister.
Att duga precis som man är, förutsättningslöst och utan krav på att vara tvungen att förändra sin karaktär.
Jag önskar er alla en kärleksfull juldag, omgiven av människor som älskar er precis som ni är!