Var på julmarknad på Lidingö.
Hyacinter, julrosor och mistlar blandades med doften av saffransbröd, pepparkakor och glögg.

Dofter är det största minnessinnet, säger de som kan och jag är benägen att hålla med.
Om jag blundar kan jag känna doften av Fiskmyrans myr på Ingarö, som med sin doft av pors, kärr och mossa ger starka minnen av mina barndomars somrar.

Doften av film, lindad på stora spolar i biomaskinistens lilla svarta rum inne i biografen Royals allra heligaste rum, (där det starka ljuset strömmade ut från ett hål i väggen), var en blandning av värme och plast.

Minnet av källarlukten på Observatoriegatan, då jag gick ner till pannrummet för att duscha är starkt och innehåller doften av olja, fenompulver och en blå tvål av märket Fenjal, hängandes på kranen i ett rep.
Spänningen att läsa, de i källarväggen, inritade namn och årtal blandades med lite rädsla.
Gustav 1933, Märta 1921 och Ulla 1973

Ett annat minne är doften av garderobens malkulor som jag ännu inte vet om jag tyckte var en behaglig eller obehaglig doft. Frågan är hur effektiva de var eftersom kläderna, trots dessa blev perforerade.

Så för ett tag sedan blev jag erbjuden ett glas Amaretto, mandellikör.
Jag lyfter glaset mot munnen och då...
minnet av en grön plastburk med en liten vit pensel, även den i plast.
Björnklister

Sov gott och andas in kuddens doft av Comfort sköljmedel