Vilken härlig dag! Våren är sannerligen ett lyckopiller om något.
Överallt rinner små bäckar av det som för några dagar sedan var snö och is.
Fåglarna börjar kvittra och i slänten, vid simhallen i Sundbyberg börjar krokusen komma upp.
Tog en sväng ut till Ingarö för stt se pm huset står kvar. Det är över fyra månader sedan jag var där och jag visste att ett av våra fönster hade gått sönder.
När jag kom vandrandes upp för backen ( det är mycket snö än, så bilen kan inte åka upp) blev jag varm i hjärtat.
Huset stod kvar och en skiva satt fastspikad över det trasiga fönstret.
Visst var det stökigt och visst hade en del träd blivit skadade av hård blåst, men jag kände mig välkommen.

För visst är det så att det finns mer eller mindre vänliga hus.
I en del hus känner jag bara obehag, nästan känna ångesten eller oron som någon har känt därinne.
I andra, som huset på Ingarö, finns mest glädje och kärlek lagrat i väggarna.
Tittade runt i mitt hem och ställde de medhavda flyttkartongerna mot väggen.
Jag har en månad att packa ner mitt bohag i kartonger och det kommer säkert gå bra, jag har inte så mycket saker eftersom jag rensade ut ordentligt vid flytten dit för två och ett halvt år sedan.
Stockholms innerstad, Råsunda Solna, Ursvik Sundbyberg, Ingarö och avslutningsvis ett kort mellanstopp i Sollentuna.
Nu väntar landsbygden och Västerås, ser fram mot att bli en riktig bondläpp!

Om det kommer funka? Vi får se, ni vet, det är bättre att ångra det man gjort än det man aldrig gjorde!