I dag ska jag åka till Skogskyrkogården och prata med pappa.
Inte bara för att det är fars dag utan för att jag vill få lite goda råd. Jag har gjort det från och till sedan 1989 då han dog vis 61 års ålder.

Det var nog skönt för pappa eftersom han hade haft cancer sedan han var 54 och vid sin död var en skugga av sitt forna jag.
Pappa.....stark, klok, modig, rolig, beskyddande, omtänksam och generös.
En riktig människa.

Jag är så tacksam att jag fick ha honom som pappa i trettio år och tänker ofta på, hur roligt det skulle varit om han hade fått vara med lite längre.

Men som sagt, jag sätter mig på en bänk i minneslunden, har en liten konversation med pappa och går därifrån, med känslan i hjärtat, att allt ordnar sig, allt blir bra.

Tack pappa