Ibland får jag djup sorg i hjärtat över hur den starka längtan efter bekräftelse, att bli sedd kan ta sig uttryck.

En del människobarn, oavsett ålder verkar nästan göra vad som helst för att "vara någon".

Minns för många år sedan, i mitten på åttiotalet då jag arbetade på Maria ungdom. En natt kom en mycket berusad yngling in med polisen. Efter att han blivit inskriven satt vi oss ner för att prata, med skakiga händer tog han fram en väldigt sliten och hopknycklad tidningsnotering från ett lokaltidning, någonstans i landet, pekade stolt på den och sa "det är jag!",

Eftersom pappret börjat vittra i kanterna efter hundratals ut och invikningar, var texten svår att läsa.

"Full yngling går ner sig i kärr"

Det var han.

 

Delar gärna en text som följt mig genom livet och som gett mig förståelse för hur människan fungerar.

 

Man vill bli älskad

i brist därpå beundrad

i brist därpå fruktad

i brist därpå avskydd och föraktad

Man vill ingiva människorna något slags känsla

Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst

 

Hjalmar Söderberg