Vissa saker behöver man inte ens beskriva med ord, eller snarare, det går inte.
En av de sakerna är känslan av att höra ihop. Äkta, djupt och självklart.

Ibland kan det uttrycka sig i den ordlösa kommunikationen, då man kan läsa mellan raderna vad den andre menar, då det faller sig så rätt att säga, ja du vet vad jag menar, utan att förklara djupare.
Relationer till våra barn, vänner, ja dem vi älskar helt enkelt, är exempel på detta.

Att höra ihop är en gåva, det är motsatsen till känslan att vara fullständigt ensam. Så ensam att man tror att man inte finns eller syns. Att man liksom suddats ut.

Då kan en strykning över kinden, en blick fylld av kärlek eller ett vackert ord göra underverk.
Det blir en bekräftelse över att du finns, jag ser dig och du är värdefull!

Ofta, ofta slår det ovan beskrivna mig, då jag möter äldre människor, då deras identiteter liksom har bleknat.
Dessa underbara män och kvinnor som unga, starka och självständiga varit delaktiga i en gemenskap.
Som någon gång haft känslan av att höra ihop med någon.......

Sov gott alla människobarn!