Var är jag?

Vaknade tidigt, redan strax innan fyra. Efter tre veckor på resa, med stopp en natt på varje ställe (undantaget Italien med tre nätter) visste jag inte var jag. Nu är jag ju visserligen en människa som känner mig hemma överallt, nästan. Där jag är för stunden, sedan om det är hotel, på besök hos en vän eller i mitt lilla hus, bor jag, just då. Har aldrig haft problem med att sovs på soffan, extrasängen eller på en madrass på golvet där jag för tillfället har mitt natthärbärge Huvudsaken är att det är rent. En av min bästa vänner som precis flyttat till Ystad vet detta eftersom hon är likadan. Vi har en tyst överenskommelse om att vi alltid har nattlogi hos varandra, oavsett när. Så när jag och min vän kom på besök sa hon genast "och här har jag bäddat till er, om ni vill, vi ska själva åka till Lund, men ni reder er väl själva?" Nu blev det inte så men huvudsaken är att vi båda så självklart öppnar våra hem för den som behöver, och Marie är inte den enda. Anette, Rosita, Christina, Maria, Bino, ja listan kan fortsätta över de fantastiska vänner jag har som alltid har en sovplats över. Självklart gäller samma sak från min sida, skulle aldrig säga att det inte finns plats, aldrig i livet! Dessutom är det ju så roligt att göra det lilla extra, förbereda gästrummet med något som den kommande gästen är intresserad av, en tidning, lite färska blommor, något att dricka till natten, en ren handduk och kanske något litet gott att äta. Tesen som jag ofta återkommer till, om att en öppen hand får mycket, en sluten hand får ingenting, är verkligen sann! Men som sagt nu vaknade jag i den Svenska skärgården, lycklig över att fått uppleva en fantastisk resa tillsammans med en fin människa som liksom jag vill leva medan livet pågår. Som inser att livet inte är ett genrep. En som liksom jag, är vuxen nog att ta ansvar för sitt eget liv och delar grundsynen om att det bara är vi själva som är kaptener på vår egen skuta. En som är modig och mogen nog att våga följa sitt eget hjärta även om det är skrämmande. För det vet vi ju alla, endast döda laxar simmar medströms.... Är så glad och tacksam över att våra vägar har korsats och ser fram mot kommande äventyr! Önskar er alla en fin, vacker och skön söndag! Får faktiskt lite hjärtklappning av längtan att få träffa mina fina vänner, nu när jag varit borta så länge.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0